bilkörning i stora staden

Den här morgonen var verkligen hatad. Med avsky mot den äckliga alarmsignalen drog jag mig upp och hade lust att spy på något. Mörkret var skrämmande kallt mot mig. Nere på grusgången lyste gatulamporna dovt och var inte direkt inbjudande.
På något lustigt vis tog mig Stockholm stad på ännu en turisttur och glädjen infann sig i mitt inre. Att få se ut över Djurgården och Mälaren en tidig morgon, då solen ändå börjat titta fram, det kan göra mycket.
Glädjen höll i sig i några timmar i alla fall.
Att få kritik... det är inget jag är bra på. Jag rent ut sagt suger så otroligt mycket på det att jag inte ens borde få gå den här journalistlinjen.
Våra personporträtt var inlämnande, granskade, kritiserade och noggrant lästa av alla i klassen. Lektionerna som låg framför skulle vi få texterna kritiserade, ris och ros.

På lunchen fick jag bara nog. Satt med tre klasskompisar och kände hur ögonen blev blanka av blotta tanken på nästa lektion. Min text var den enda som fått så många streck, krumilurer och kommentarer av vår ganska hårda lärare. Ibland är hon inte oss nådig...

När det blev dags att försvara min text gav jag upp. Jag sa ingenting och var inte nöjd med någonting. Jag undrar om jag lämnat mitt självförtroende hemma i Skåne? Det finns i alla fall inte mycket av det ute på Kaggeholm. Texten är inte jag, utan det är något jag skrivit. Det ska jag lära mig. Det ÄR inte personligt. Allt som sägs gör mig bättre. Mm, kom ihåg det ja...

Jag klarade i alla fall mig. Jag dog inte och jag började inte böla. Resten av lektionen satt jag i en dimma. Jag orkar inte riktigt mer...

16.20 slutade vår lärare prata. De som skulle med bussen tre minuter senare fick springa rejält. Själv åker jag bil med en klasskompis. Tjänar en halvtimme på eftermiddagarna. Dessutom frågade jag min klasskompis ifall jag fick köra hem idag. Har bara kört i Stockholm en gång innan och det här var det absolut roligaste idag. Jag börnade på och knappade in på tiden, vi anlände till Slussen 17.08 istälet för 17.20 som vi brukar. Plus att vi åkte senare idag. Jag tackar jag! Fick även otroligt mycket beröm för mitt körande (HAHA), det har jag nog aldrig fått av mina nära och kära hemma i Skåne. Anna mår ju till och med illa när jag kör och Emanuel låter mig inte köra hans bil (eller? hehe).

Linda och jag har myskväll nu. Jättemysigt att jag sitter här ;) Men vi ska kolla Idol (SÅKLART!) och vi har precis ätit baguetter och majskolvar, ja och Pepsi Max också.

Ha en skön helg hörrni. Nu är jag glad.