du är fin som du är

Jag satt i gräset i parken, alldeles bredvid busshållsplatsen där ungdomarna hänger. Jag blev alltid så glad över att se dem. Någon sorts glädjerus kom över mig så fort jag hörde dem prata eller se dem le.
Löven låg fint utbredda bredvid mig. De hade ju olika färger, som rött, gult, orange, grönt... Varje sekund kunde jag supa in och luften var frisk. Andningen blev djupare och jag kände värmen inom mig.
Längs gångbanan kom en barnfamilj gåendes. Mannen bar sin kanske ettåriga dotter medan den gravida mamman gick och smålog. De såg lyckliga ut. Det gjorde mig så glad.
Jag såg hur solen gjorde sitt för dagen och himlen var verkligen vackrare än någonsin. Även den var färgglad men med färger som rosa, gul och blå. Jag blundade och fick känslan av att morgondagen skulle bli lika fin.
Längre bort satt ett äldre par på en parkbänk. När jag vände mig dit såg jag hur farbrorn tog hennes hand och la i sin. Han viskade något i hennes öra och hon skrattade. Kärleken spred sig ändå bort till mig.

Ändå grät jag. Jag satt i gräset och tårarna bara rann nedför mina kinder. Jag såg henne.

Hon gick alltid med lurar i öronen och tittade ner i marken. Hennes blick ändrade inte fokus utan höll sig fast vid asfalten.
Hon var osäker. Hon var den fulaste i hela världen och att hon inte kunde prata ordentligt gjorde inte saken bättre. Hon hade alltid hemska kläder på sig och hennes föräldrar var fattiga. Hon hade glasögon som var trasiga på ena ögat och hennes fötter var alldeles för stora. Hennes händer var feta och när hon sprang såg det jättekonstigt ut.

Jag grät.
Jag kunde inte förstå henne. Hur kan hon tänka så? Hon är ju den finaste i världen.
Jag önskar att hon kunde höra mig.
Jag brukade alltid ställa mig upp och skrika till henne:
- Du är fin som du är! Du är jättevacker!
Hon hörde aldrig. Hon ville inte höra. Det hände att jag fick ögonkontakt med henne men hon tittade bort lika snabbt.


Nu sitter jag här i igen. Jag ser henne komma gåendes lika ofta.
Hon har tagit ut lurarna ur öronen. Hennes blick vacklar, men den är ändå inte stadig i marken.
Hon har förändrats. Hon har kommit en bit på vägen.

Snart kommer hon verkligen att se att hon är den vackraste i världen...