hemma bäst

Här sitter jag en tidig (?) lördagsmorgon och dricker coca cola till frukost. Godisskålen är fortfarande halvfull, så varför inte ta några sånna bitar till frullen också?
Medicinen har börjat värka: jag sover som en gris. Jag kan nästan somna var som helst. Jag sover, jag sover länge, jag sover hela natten, jag är trött, jag är jättetrött, jag är trött hela tiden! Och jag sover.
Snacka om helomvändning. Känns ungefär som jag legat under med 3-0 och plötsligt fick världens kontring som gjorde matchen till lika. Än har jag inte vunnit den, men det är inte så himla långt kvar, tror jag.
Dessutom drack jag från min pepsi max igår, fyra gånger, öppnat, stängt och druckit upp hela. Det var en personlig hälsning till Linda och Emanuel som alltid konstaterar min fobi mot okolsyrad pepsi max.
Är jag en helt ny människa eller?
Jag skulle vilja kalla det för revolution.

Det känns så fint att vara hemma i Skåne.
Jag har fått umgås med "han jag gillar mest" jättemycket och än har vi tid kvar att avnjuta! Det känns så skönt att när han åkte imorse, så åkte han inte iväg för två-tre veckors tid, utan antagligen bara tills imorn.
Idag ska jag hänga hela dagen med min älskade bästis: Marie. Henne har jag saknat, jag träffade henne i och för sig en sväng i onsdags och det, DET var najs. Idag ska vi vandra runt i Landskronas bästa hoods: gågatan = shoppa. Jag längtar.

Kroppen är grymt trött, som sagt. Jag skulle kunna jämföra med när man har 39-40 graders feber, ungefär. Men det funkar, jag är hemma. Det är bra.

Snart kommer mor och far och antagligen leo, för att hämta upp mig. Skönt.

Borta är bra. Men hemma är ändå bäst.