tårar och pepsi max

Med fett illamående vaknade jag denna morgon. Ännu en natt med tidigt vaknande, runt femtiden slogs min ögon upp och gick knappt att stänga. Hjärnan börjar spinna och världen var än en gång full av krav och måsten.
Det blev ingen skola idag. Illamåendet tog över och jag har ingen aning om varför. La mig i sängen igen och började räkna får. Hade fått tips om det och för att vara helt ärlig... Det funkade, jag somnade. Någon timme till i alla fall.

Min kära roomie har också haft en trötthets-dag. Vi ska starta en klubb där man aldrig måste vara effektiv och ja, det är näst intill förbjudet att vara det. I våran klubb är effektiviteten inget positivt, det är skitdåligt. Det suger fett, fett, fett.
Vårat första möte hölls idag på Birkas Pizzeria med de gigantiska pizzorna. Vandringen dit var slö och vi vägrade springa för att hinna med första bästa t-bana. Effektivitet? Nej, verkligen inte. Vi åt sakta, mycket, pratade om absolut ingenting.
På vägen hem blev det självklart lite pepsi max-inköp. Det är ett måste i den ineffektiva klubben som vi har. Den sista, njutvänliga bussturen säger Linda:
- Meh, åh! Berätta klart om den där människan i Gustavsberg nu! Du berättar ALDRIG klart dina historier, Filippa!
(för att alla verkligen ska hänga med nu, så är det så att fröken Sirviö är hyfsat känd i min egen krets, för att avbryta mig när jag pratar. Inte så konstigt att jag aldrig hinner berätta klart liksom!)
Jag hade i alla fall precis tagit en klunk pepsi max i min mun och fick ett sånt rejält skrattanfall åt hennes irritation över mina ofärdiga berättelser att pepsi maxen flög ut genom näsan. Det var en ganska obehaglig upplevelse och jag rekomenderar den till ingen.
Men skratten från oss båda ekade länge och väl i buss 401 och tårarna sprutade.

Att få skratta såhär mycket en sån här dag, det är något vi i ineffektiva klubben önskar er alla. Ett gott skratt förlänger livet.
Att dansa lite aerobics hemma eller knäcka ryggen på varandra med skumma läten, det kan också bidra till skratt. Prova det.

MVH Filippa och Linda