Vad hette du sa du?

Ja, det var nytt kyrkbesök idag. Jag - Turisten och Linda - Van Stockholmare, drog oss sakta men säkert in till Söderhöjdkyrkan. Enligt mig var det svårt att urskilja att Kyrkan var en kyrka, eftersom det inte fanns något sign or anything för att det skulle vara det. Dessutom hette gatan "Brännkyrkagatan", vilket gjorde mig personligen ännu mer konfunderad.
Anton - Ganska Van Stockholmare, mötte oss tillslut utanför och påstod att minsann ser man att detta är en kyrka. (jaja)
Väl inne i värmen, det regnar ju i Stockholm idag, var det skönt. Mysigt. Trevlig stämning. Härlig musik. Bra predikan. Softa människor.
Antons käre vän Oskar ville presentera oss för nykomlingarna (Linda och jag alltså).

- Ja, hej, Oskar.
- Linda.
- Frida?
- Nej, L-I-N-D-A.
- Jaha, ja, jag tyckte du sa Frida. Hej, Oskar.
- Ja, hej, Filippa.
- Vad sa du?
- F-I-L-I-P-P-A.
- Jahaaa, jag tyckte du sa Klippan.

Linda kontrade ganska snabbt tillbaka med:
- Vad hette du nu igen?
Och körde på den vidare under fikat. (Om jag ska vara ärlig vet jag inte om Linda var seriös, har ingen bra koll på ifall hon är en namn-kom-ihåg-are eller inte).

Vid fikat damp det ner två till sprillans nya brudar. Det var trevligt.
Oskar och Anton pratade på om deras fotbollsspelande kommande vecka. Självklart frågade jag, rakt på sak, ifall jag också får vara med.

- Nej, tyvärr. Det är bara för killar, faktiskt.
- Meh, skämtar ni eller?!?!?!!?!??!?!

Eftersom jag är en sån ödmjuk människa (efter lite om och men) bestämde jag mig för att låta alla vara med på vår före detta tjejkväll, som nu istället blev en mixkväll. Alltså; tjejer OCH killar får komma hem till oss. Vi är inte sånna minsann... (nej, jag är inte bitter. Lite kanske).

I regn och rusk tog jag mig hem idag igen. Hem, hem, hem, hem. Det är något speciellt med mitt nystädade och väldoftande hem.
Konstigt att jag ändå, var jag än är, längtar... hem.