allting handlar inte om oss.

Nej, julen är inte så himla underbar för alla som den kanske är för dig. Eller för mig.

Det går väl inte att undgå att julen handlar om: familjen. Nära och kära.
Det är det de flesta kändisarna har önskat sig i julklapp: en avkopplande jul med familjen.
Jag ska också vara med min familj, inte hela, men nästan.
Min föräldrar är inte skilda, det är mer så att min storebror snart är ingift i en annan familj och han ska självklart vara som en i familjen där också. Därför är vi nästan alla.

Min lillebror har jättejättejättejättemånga kompisar. De flesta av dem har inte två föräldrar i samma hem. Vissa av dem bor inte ens hos deras riktiga föräldrar.
De är kanske inte ensamma.
Men de får inte den julen som alla snackar om.
De får kanske vara med en av sina föräldrar eller kanske inte ens någon av dem.
Kanske får de fira jul med människor de knappt träffat.

Varför är det ingen som tänker på dem istället?
Varför är vi så insnörade i att det ska vara så bra för oss själva, på julen?

Bara jag får vara med mina älskade så får jag den perfekta julen.
Det kanske inte alls är så...
Kanske skulle den bästa julen bli den absolut mest perfekta om vi istället fick dela med oss av vår familjefrid till dem som inte har någon. Bjuda in dem till vårt hem. Eller bjuda in oss själva i deras hem, bara för att visa tryggheten.
Kanske är det just därför julen plötsligt handlar om så mycket materialism. Får jag något annat än familjen så blir det bra. En ipod, en dator, mobil, wii eller vad sketan som helst.
Kanske försvinner längtan efter att få vara med trygga människor då...
Eller inte.

Det är frågan vad julen ska handla om egentligen...