S I C K L A

Har du också vaknat upp en morgon och inte känt igen dig? Undrat lite var du är?
Ja. Jag har ju kommit på att det kan hända oss också.
Oss. Linda, min roomie, och mig.
Som tur är har vi en fin skylt utanför fönstret, eller ja. Den sitter liksom på ett annat hus.
Väldigt högt upp. Där sitter den. SICKLA-skylten.
Det är ju där vi bor.
Nu sitter jag i vår nya fåtölj. Den har vi fått av Grannen. Jamen hon heter typ så. Hon som äger fåtöljen. Grannen. Då vet vi vem vi pratar om.
Jag sitter här och skådar ut över Sickla. Ser skylten i alla fall.
Den ser nästan ut som den där Hollywood-skylten man alltid ser på tv.
Så fin.
Om tio minuter ska jag gå ner till bussen. Som tar mig till tåget. Som tar mig till Linköping.
Jag lämnar Stockholm för gott, för i år. Det känns konstigt.
Men det är väl det som behövs.
Dags att sluta känna sorglighets-känslan och bara göra det.
Såhär är det. Sånt är livet.
Men sen blir det bra, bättre än bäst. Jag lovar, det kan bli så bra.
Och det ska det.
Självklart har jag förberett lite matsäck. Det är bara sånt man måste ha när man reser.
Eller, åker man bil, så kan man alltid stanna på en mack. Köpa en pepsi max och lite gottis.
Det är så himla mysigt.
Jag älskar att åka på bilresor.
Det ska vi i vår klass lätt göra i vår. Det bara måste vi liksom.
Aja. Kanske ska packa ner den här burken, för den tänker jag inte lämna här inte.
Nej, nej.
Julklapparna är nedpackade. Kameran är med. Datorn och godis.
Bättre kan det inte bli.
Vi ses hörrni. Det gör vi.