vi i Balckhallen

Viktor Balck heter en av de historiska snubbarna till idrottens utveckling i Sverige. Hur vet jag det? Det ska jag berätta.
Jag läser just nu en kurs som heter Hälsa, livsstil och gestaltning. Och det är så sjukt roligt att jag tror jag smäller av snart.
Det jag hade tänkt var ju att jag skulle bli förskolelärare, och det var det jag sökte in på. Nu har jag hamnat i en asskön klass med människor som funderar på att bli idrottslärare, förskolelärare, danslärare och även sjuksköterska. Intressant. Och kul!
Igår hade vi vår första "gympalektion". Ombytta och snygga stod vi 23 stycken nere i Balckhallen (ja precis, döpt efter självaste Viktor) på Lärarhögskolan. Där körde vi olika trygghets- och sammarbetslekar. SJUKT ROLIGT! Jag har aldrig skrattat så mycket i skolan som igår. Min grupp var väldigt fantasifull och idérik och vi löste alla uppgifter på ett väldigt intressant sätt må jag säga.
Det mest pinsamma under den två timmar långa lektionen var att, vår otroligt sköna lärare, blev tvungen att säga till mig att vara tyst. TRE gånger. Jag fattar inte vad som hände. Jag pratade nästan hela tiden och kom på saker som vi egentligen inte fick göra. Men hon berömde mig ändå, eftersom hon aldrig förbjudit mina egna spontana försök till att alltid, ja, vinna. Vinnarskalle. Galet. Kanske blir bättre med åren.
Sista gången sa hon till mig på skarpen:
- Filippa, jag är inte klar.
Då kände jag mig lite skamsen faktiskt. Jag är ju ändå 21 år, kanske man ska uppföra sig lite.
Men kul var det! Tjo!
Jag längtar till nästa lektion (som btw är på torsdag. Yeah!)

Skåne, here I come.