torsdag 7 februari 2008

Hagels sjukstatus

För två år sedan, exakt, befann jag mig i USA. Ungefär vid den här tiden kom Linda förbi. Förbi och förbi, hennes mål var ju familjen Jansson i Batavia. Det var fantastiskt.
Linda flög på hennes natt och hade inte sovit en blund för att hon var så sjuk. Dagen efter hon anlände gick vi på Oprah och jag minns hur tyst hon var hela vägen in till Chicago. För er som inte känner Linda: hon vet hur man uttrycker sig i ord, om jag säger så.
På vägen in höll hon på att kräkas och vi drog ner rutorna till henne för "frisk" luft. Jag minns hur rolig jag tyckte att jag var då, när jag sa att vi kunde dra ner dem för frisk luft. Jag menar... USAs motorväg, frisk luft? Nja. Men ingen skrattade. Aja, får dra den nästa gång igen då.
Hon klarade sig igenom Oprah och blev bättre och bättre ju längre veckan gick. Däremot slängde hon vidare sjukan på mig och jag blev genast nedbrottad av den. En kväll när vi för första gången skulle dricka vin, fick jag testa på whiskey, och jag kände inte ett piss. Då kan man säga att jag var ganska igentäppt. I efterhand kan jag säga att jag höll på att dö när jag testade whiskey och inte var sjuk.
När jag åkte hem från USA hostade jag hela flygplansresan. Ganska irriterande för alla andra, eftersom det var natt och alla skulle sova. Jag sov inte en blund.
Några veckor senare, samma år, fyllde jag 20. Har hört att det brukar vara något speciellt med det. Jag blev vrålsjuk veckan innan och hade hög feber i över en vecka. Inte så normalt för en blivande 20-åring. Spydde, halsont, förkylt och feber. Så firades min 20-årsdag.

För ett år sen var jag Frankrike vid den här tiden. Jag minns att jag hade varit där i ca två veckor innan jag blev ordentligt sjuk. Jag hade sån feber att jag yrade. Läskigt att yra på engelska ska ni veta. Haha. Jag fick i alla fall åka till doktorn där. Och det var lite obehagligt, eftersom min franska inte är så bra. Jag skulle kunna jämföra min franska med min finska. Och då förstår ni kanske hur mycket jag kan. Men mina böner nådde fram och jag fick en mycket fin engelsktalande dam till läkare. Och massa medicin...

Nu är det ju alltså februari igen och det var väl på tiden att jag blev sjuk. Det är ju lite av en tradition så att säga. Men jag tänkte hålla mig till förkylningen, det räcker.
Har du lite tid över kan du alltid slänga ut en böna för mig. Jag har inte riktigt tid att vara sjuk i denna stund...

Ha det fint och TACK för kommentarerna. Jag blir så glaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaad!

Inga kommentarer: