med lockar i håret och leende på läpparna

I lördags var en ohyggligt trevlig dag. Kanske att jag personligen inte skulle valt ordet trevlig, men om min käraste fick bestämma skulle det nog bli så.
Vi är ganska olika i vårt ordval, det är ett som är säkert. Trevligt är ett bra ord för honom som sammanfattar ganska mycket.
Om lördagen skulle jag kanske mer använda ordet: sketakul, asroligt eller supermysigt.
Och eftersom det ändå är jag som skriver här... Så var det verkligen en fantastiskt bra dag!
Jag for till Helsingborg för möte med mina älskade vänner Dessi och Marie. Det är helt underbara människor.
Vi käkade brunch med croissanter (inte ätit dem sen France, mmmmm) och choklad, låg på golv och i säng och babblade blaj, lyssnade på musik och lockade håret.
Musik. Det är ett ämne som Fröken Hagel inte är särskilt medveten om. Speciellt inte när man då umgås med kunniga som exempelvis Marie, Dessi eller Emanuel.
Men i lördags hände det. Marie och Dessi blev ivriga som barn över en speciellt låt, och, JAG kände även till den. Jag kan säga att det händer... aldrig. Så jag var lycklig.
Vid halv sex kom min prins i sin vita limousine. Dessis mamma tyckte det var fantastiskt roligt att jag kallade hans vita Honda för limousine. Men det var känslan över det. Lite speciellt sådär.
Med en riktigt fin lockig frisyr, klänning och biljetter i hand, for vi ner till Stadsteatern i stan. Det var också en riktigt speciell känsla. Jag har bara varit på teater en gång innan och det var ja. Inte så speciellt kanske. En nionde klass med alldeles för mycket energi. Ja, du kan ju tänka dig.
Vi tog plats och "Ringaren i Notre Dame" tog fart. I pausen kollade Emanuel in teknikbordet och lamporna i taket. Han kan sånt och det kan inte jag. Men det var verkligen roligt. Själv njöt jag i fulla mängder av skådespeleriet och levde mig verkligen in i pjäsen. En liten tår fälldes allt, när Quasimodo blev accepterad av den vackra Esmeralda.
Efter en mysig upplevelse på teatern for vi raka spåret hem till Dessi igen för att kolla lite shlager. Det var ett skönt gäng som samlats och jag satte nästan popcorn i halsen när min idol Björn Gustafson levde apa.
För att sammanfatta det hela, det var en helt fantastisk dag. Fy vad jag är glad. Och kär. Och tacksam!