vi vill se måns hela tiden helst

Tänk att det är ny månad. Asså, det är februari. För att bli lite nostalgisk ska jag gå hela ett ÅR tillbaka i mitt otroligt långa liv som då för oss till gränsen mellan Frankrike/Schweiz. Där höll jag till i tre och en halv månad hos en familj som inte visste vad mat eller bensin var och som levde sitt egna konstiga, franska liv. Däremot var det helt fantastiskt underbart att hänga med grannarna jag hade. Otroligt vad mycket grejer jag fick uppleva.
Okej, slut på nostalgitrippen.
Igårkväll for Lindus och jag till Kista. Där finns Kista Galleria och när vi såg den sa Linda:
- Åh, just det! Kista Galleria, det är typ Europas största Galleria! Eller nej, okej... Inte Europas kanske. Sveriges?? Okej, den är känd...
Vi skulle dock inte dit, utan köpte våra tulpaner och vandrade i regn och rusk (tänk om jag haft mitt regnställ alltså. Nej jag är inte bitter...) bort mot det där finska namnet som jag inte kan uttala. Cornerlia var med och plötsligt mötte vi Hanna mitt i mörkret. Hon var lite vilsen men påväg åt samma håll som oss.
Väl framme hos Lasse the man, som vi brukar kalla honom. Eller okej, det brukar vi ju inte, men nu gör jag det helt enkelt... Ja, väl framme fick vi mycket gott att äta och många intressanta diskussion hölls under kvällen (Lindas favoriter alltså, hehe... not).
Det roligaste var nog Idde och hans kamera, som jag också fick prova på. Den var så flashig med värsta blixten och tre olika objektiv. Helt galet vad roligt det är att fota. Efter ett tag kände jag mig så trött och svag att jag inte ens orkade hålla den längre. Men sketan vad roligt det var. Jag ska lätt köpa in sånna grejer till min... Sen när jag blir miljonär alltså.
Vi skulle ta tunnelbanan hem kl 01.30 och vi vandrade bortåt. Vi tappade våra tre-minuters-marginal, som Lasse the man rått oss till att ha, vilket gjorde att vi faktiskt precis missade det sketna tåget. Och visst går de ofta i Stockholm, men sent på natten gick de en gång i halvtimmen. Så där satt vi. Men det var ganska trevligt ändå. Linda och jag fick gå sista biten hem, eftersom bussen skulle komma först kvart över tre... Oj oj oj. Vilken natt. Men jag hade bett Gud att vi inte skulle vara hemma senare än tre, och klockan 02.59 stod vi utanför dörren. Han är god minsann.
Jag undrar fortfarande när vi ska spela fotboll i Gamla Stan! Jag blir galen.
Jaja. Då var det alltså februari. Vilket betyder att vi ska byta sida i våra alamanackor. Vi har fått en Snyggaste Killarna-kalender av Dessi där Måns var januari-killen. Och vi vill inte byta faktiskt... Måns är ju snyggast. Vi kanske väntar till maj eller nåt, när det är någon mer som är på vår nivå, så att säga.