det börjar bli dags med några "best-of"

Jaha, här sitter jag och avnjuter knäckemackor med keso och oboy, och är alltför spänd för hur det ska gå. Ska LHC fixa seger ikväll eller ska HV71 vinna sm-guld redan ikväll? Det är frågan. Jag önskar att mina känslor just nu inte var så inne i matchen som de faktiskt är. Jag vill inte bry mig. Jag bryr mig inte. Jag gör inte det. Men skulle LHC ta hem det är jag inte sen med att mobba alla er HV-fans. Skulle de dock inte vinna, finns det ingen idé att mobba mig. För jag bryr mig ju inte.

Jag fick en känsla av att den här bloggen kommer späckas med best-of-grejer heeeela sommaren. Jag måste ju skriva vad som varit bäst med Stockholm och bäst med min roomie och så vidare.
Jag skulle bara vilja dela en liten grej, som jag känner att det är tid för nu.
Det handlar om min roomie.

Vi sover ju i samma rum. Med ungefär en armlängds avstånd mellan våra sängar. Det vill säga: allt hörs. Precis allt. Minsta lilla smygfis.
Och inte bara smygfisar, nej, nej.
En morgon, ganska tidig, när vi låg och sov.... Eller ja, jag gjorde ju det. Linda gjorde nog inte det. Och sa la hon av en redig brakare. Och gissa vad som hände?
Jo, jag vaknade. Av hennes fis alltså. Kan ni tänka er nåt så lustigt. Men också så sant.
Dessutom kör Linda den grejen nu.
När hon fiser jättehögt kan hon säga:
- Vaknade du av den nu?

Haha. Jag hoppas du fick ett leende på dina läppar. Här, hos Hagel/Sirviö, är det ofta väldigt roligt...

När min vän Dessi var här, konstaterade hon att Linda och jag alltid pratar.
- Hur kan ni alltid ha nåt nytt att prata om? frågade hon.
Jag sa att vi bara pratar om gamla saker om och om igen. Fast det stämde nog inte.
Idag satt vi på bussen och skulle på trerättersmiddag hos Jossan med Pian (obs, smeknamn made by Linday). Jag tryckte på den röda knappen på bussen, när jag såg att nästa var vårt nästa stopp. Och vad händer? Jo, där sitter vi och diskuterar för fulla muggar om säkert något jätteointressant, och missar att gå av! Hur i hela sketan lyckas man?
Jo, man har alltid nåt att prata om...