jag är nog en sömnpratare

Det var i fredagnatt det hände.
Linda berättade det idag, lite mer i detalj. Och jag kan ana mig själv som en väldigt envis människa. Fast jag är ju inte det egentligen ju. Konstigt, ju.

Linda hade kommit in i sovrummet där jag sen några timmar redan låg och snarkade.

Jag: Asså, jag och Emanuel har pratat om det där...
Linda: Va? Vad har ni pratat om?
Jag: Asså, jaaa... (hemlighetsfull).
Linda: Men vad sa ni då?
Tydligen sa Linda det där med en ganska hotfull röst.
Linda: Det var inte meningen att jag skulle vara sådär otrevlig. Har du sagt A får du ju säga B.
Linda får inget svar.
Linda: Amen du pratar i sömnen.
Jag: Ah, det gör jag inte alls det!
Linda: Du pratar i sömnen!
Jag: Nej!!!
Här börjar Linda faktiskt tro att jag inte pratar i sömnen.
Jag: Är det morgon?
Linda: Nej det är precis kväll. Amen du pratar i sömnen.
Jag: Men, neeeej!

Efter det hade Linda somnat. Och jag antar att jag också gjorde det.