Nu vet ju alla som läser här vad jag gått igenom. Att jag nästan alltid haft någon vid min sida. Och då pratar jag inte direkt om Gud, även om jag tycker att Han alltid funnits nära till hands, alltid, också.
Nej. Här pratar jag partner, livskamrat, roomie, au-pair-unge eller bara lillebror.
Just nu har jag både pojkvän och roomie. Vilket borde vara en extremt bra orsak till att lära sig skitet.
Skitet som i att, laga-mat-så-det-räcker-åt-fler-än-MIG-SJÄLV!!
Jag blir tokig.
Alltid när jag ris, pasta, potatis... Så räcker det typ inte. Jag räknar och tänker, och ändå blir det oftast för lite.
Kanske var Guds tanke med mitt liv att jag faktiskt skulle leva singel och ensam hela livet. I så fall har Han inte lyckats särskilt bra med sitt uppdrag...
Nej. Och inte nog med att jag gör för lite mat. Den är ju antingen för stark eller för svag också! Ah! När ska man lära sig?
Snälla, be mig aldrig laga mat. Jag suger verkligen på det. Alltså, jag menar, suger-suger.
Jag kan baka chokladmuffins men mer än så kan jag inte erbjuda.
Microsoft Teams
6 år sedan
3 kommentarer:
Tack för maten på spisen!! Här ska nu ätas o njutas. Hoppas jag iallafall ;)
O du e bäst på o diska, om det nu e en komplimang.... ;) Jo, det e det!!!
ajamän. snacka om i-lands problem. maten räckte ju gott och väl.
Det är inte så att du äter förmycket själv?... Och du, om singel är ensam vad är då LP?
Mvh.
Daniel & Nichlas
Skicka en kommentar