att bli muckad med. jämt

Jag tog mitt regnställ på mig imorse. Jag önskade att jag varit vis nog att ta mina rosa gummistövlar också. Det gjorde jag inte. Däremot hade jag ett par extra, torra strumpor med mig till min praktik idag. Alltså var jag torr och glad hela dan ändå!
Jag och min medpraktikant är hos en skön mellanstadieklass på Söder. Idag hade vi slöjd. Och jag undrar varför det alltid, varje gång jag öppnar mitt hjärta för yngre människor, blir så att jag blir mobbad? Kanske inte mobbad då, men retad. Okej inte retad kanske, men människor verkar gilla att mucka gräl med mig. Och jag önskar att jag var lite rappar i flabben.
På slöjden satt jag bredvid tre elever. Jag, som insett att hälften av alla elever i klassen var Hammarby-fans, yttrade mig om att jag var äkta AIK:are (okej, kanske att folk muckar med mig eftersom jag ibland börjar...).

- Åh, AIK:are?! Är du dum eller?
- Aah, jag älskar AIK. AIK i mitt hjärta, flinar jag.

Efter några minuters diskussion meddelar jag mina kära elever att jag faktiskt inte bryr mig ett skit om AIK. Utan att jag, jag är ett Landskrona BoIS-fan, jag.
Och det var då det började. Mitt liv gick i spillror och jag fick all skit som nånsin kan tänkas ges eller fås, kastat på mig.
Det kändes dock skönt att få knäcka den lilla 12-åringen (som för övrigt kan precis ALLT om fotboll, jag var imponerad) som spelar och hejar på BP.

- Yes, vi knäckte er och det var tre gryyyyyymt snygga mål, gastar jag ut.
- Knäckte?! Det var skitfula mål, BP:s mål vad snygga! Ni hade bara tur! gastar han tillbaka.

För sketan. Aldrig får jag ha nån på min sida.
Inte heller när vi plötsligt skulle diskutera körslaget. Och en av tjejerna berättar att hon hejade på Brolle.

- Men borde inte ni heja på Markoolio eller nån, som bor i Stockholm? undrar jag.
- Markoolio? Men Gud, han är ju så himla töntig, säger tjejen.
- Aha, jaaa, jag har ju faktiskt inte följt körslaget så flitigt, säger jag då.
- Men Gud, hur nördig får man va?

Där blev jag allt paff och min medpraktikant fick ett skrattanfall av dess like. Skönt var det i alla fall när jag fick knäcka henne tillbaka lite senare. Men jag är inte alls så hård, jag är ju en snäll och ödmjuk människa. Ju.
I slutet av slöjden meddelade läraren att det hade varit en ovanligt stökig lektion. Jag tog på mig det där och kände mig verkligen medskyldig.
Min fråga är bara: Hur ska jag kunna bli lärare? Jag älskar att bara sitta och mucka med eleverna. Det går inte ihop liksom...