det finns så många sköna människor

Denna dag började som sagt med lite böl. Det vet ni ju redan (eller ja, ni som läst inlägget nedan).
Men sen drog den tröttaste Linda och även jag, som inte var lika trött egentligen, oss iväg till Hammarby Sjöstad för lite lördagslir på konstgräsplanen.
Det var helt fantastiskt roligt att spela idag. Klockan 12.15 hade jag, Linda, Hanna (ett stort tack till dig Hanna, som kom och lirade bara för min skull), Malin, Wilnerzon, Lasse, Albinho, Cederhöken och Ågge entrat planen i lördagens duggregn.
Vi kickade på i en nån timme tills nån redig idiot sköt upp den enda bollen vi hade på taket bredvid. Jag blir så trött på de där som alltid ska stalja och tro att de är nåt (ok, det var jag...).
Vi gick och lånade en stege hos blomaffären bredvid och vi tyckte att jag skulle ställa mig på Lasses axlar och häva mig upp. Lasse, som kanske är den mest snabbtänkte av oss, kom då på att, hur skulle jag då komma ner? Vi lämnade det och smarthuvet-jag, kom att vi kunde ta bollen som låg och stelnade på Crossnets kontor. Lasse sprang snabbt och hämtade den och matchen fortsatte.
Missförstånd kan ju lätt ske. Linda skulle berömma Wilnerzon idag, för att han var sån kung i målet.

- Det var så svårt att göra mål på dig idag, du är liksom... så stor!
- Stor? Säger du att jag är tjock?
(stort skrattanfall utlöstes på flera håll)
- Hahaha, jaa, du borde banta.

Det bör tilläggas att Wilnerzon ligger i den klass som antagligen inte skulle komma med i "Du är vad du äter". Så, ni förstår att detta legat i luften för resten av dagen, kvällen, natten...
Efter foosball gick vi till Crossnet kontoret och skulle dricka kaffe. Det slutade med att vi, efter att ha legat och slöat på golvet, testat lite olika stolar och surfat in på facebook, gick och käkade falafel/pizza/calzone på nån restaurang i närheten.
Där hände nåt jag aldrig trodde skulle hända. Jag tog upp ämnet fisar, och vi verkligen ingen respons från grabbarna. Det var ändå fyra stycken av detta kön och ingen hängde på.
Jag har aldrig upplevt denna känsla innan. Men nu vet jag, det är bara Linda och Emanuel som jag kan prata ut om fisandet med. Tack hörrni.
Men, en upplevelse rikare.

Vi var ett gäng som skulle samlas upp vid Grönan och picknicka och kolla Sommarkrysset. Och det gjorde vi. Mysig picknick precis vid vattnet och det var riktigt gött häng. Sköna people och härlig stämning.
När Sommarkrysset tog sin start kände jag nästan direkt för att gå hem. Men jag stannade. Och det kan jag nog bara tacka det goda sällskapet för. Jag, som sagt, blir lätt rastlös... Och Sommarkrysset är inget program för oss lätt-rastlösa människor.
Efter detta event, blev Sickla nedröstat för Zinken, vilket betydde att hockeyn skulle ses hemma hos Cederhöken. Dåligt, Idde, I blame it all on you...
Jag, Oscar den andre och Therese handlade in lite fruktcocktail och laktosfri grädde och glass. Det visade sig vara fler laktosintoleranta: Anna, jag, Oscar och Wilnerzons mamma (fast hon var ju inte där i och för sig).
Hemma hos Höken fixade vi kvinnor och en man det ätbara och det blev verkligen kanoners. Lite pepsi max till det hela och kvällen var räddad.
Bäst var ju också att Finland vann. Jaa, lång historia varför jag hejade på Finland, vi får ta den en annan gång.
Vägen hem från Höken var också en upplevelse. Vi skrattade så mycket att Hanna nästan kissade på sig. Och jag med för den delen.
Fy vad rolig dag det har varit. En av dem bästa.
Ibland blir jag så överspeedad, men jag tror det lätt blir så om jag känner mig trygg i sällskapet. Fy sketan vad jag varit trygg idag...

Tack alla fantastiskt, härliga människor för att ni finns och gör min vardag till den bästa!
I looooooooove spending time with YOU!