more baseball - Helsingborg Generals

Det är kanske lite konstigt, men jag tror jag har blivit frälst på baseball (förresten, jag har valt att kalla det för baseball).
Här kan ni se när matcherna spelas nere i Skåne och dessutom kan vi skåda att Helsingborg Generals leder! Tjoho!
Men igår var jag inte så glad hela tiden.
Jag är en tävlingsmänniska och jag älskar att vinna. Det säger dock inte att jag är en dålig förlorare, nej, nej (amen, jag är faktiskt inte det).
När jag hejar på ett lag, och det är oftast fotboll det gäller, då jag mer ser mig som fotbollsintresserad än sportintresserad, kan jag få väldigt mycket känslor i spelet.
Speciellt när jag står vid sidan av och skådar. Då kan jag liksom inte påverka.
Det kan skapa viss irritation, även om jag egentligen vet att, skulle det vara jag där ute på planen, skulle det antagligen sett fruktansvärt ut.
Igår fick Helsingborg en hel del felträffar och första matchen slutade 16-3 till Lund. Vissa stunder våndades jag verkligen och en del suckar kom ur min mun, då bollen tappades eller panik flödade när spelarna inte visste vilken base de skulle kasta till.
Andra matchen såg helt klart bättre ut och Helsingborg vann med 7-3. Ja, visst är det jättekonstigt?! Det är ju samma lag för sketan.
Tydligen är det så att de i nästa match byter pitcher (och säkert alla andra positioner också), för att man bara får pitcha på typ 10 inningar per helg, eller vad det nu var...
Då fick i alla fall The Generals in en oldie, han var typ 60 eller nåt och jag hörde hur de kallade honom K-dawg. Haha, det var verkligen dagens... Han var väldigt bra i alla fall och pitcha nog det mesta rätt.
Det kändes bra i mitt hjärta att Helsingborg vann sista matchen, för det är ändå efter den man går hem. Och det är ju efter den känslorna sitter i.
Det tråkiga är nu att jag inte kan se någon match med Emanuel i förrän i slutet på juni. Och det är ju jättelångt tills dess...
(bilder kommer så småning om...)