my passion in life is to know you

Vilket spektakel.
Jag föll ju bara för grupptrycket och skulle egentligen inte alls med. Jag är ju den pankaste på denna jord (möjligtvis att min roomie är tätt efter) och jag är inte det största fanet av karismatiska kyrkor.
Men ändå kom jag dit.
Det var igår eftermiddag som ett glatt gäng samlades vid Globen (the Globe) och Hovet (the Hove).
Jag köpte den billiga biljetten, endast fifteen bucks!! Och gick med de andra glatt till Subway. Det var panik där, expediten skulle nu servera ett antal personer - ensam. Jag och Anna gick och köpte frukt till kalaset istället för att vänta.
Och när vi stod utanför hände en speciell grej.
Förutom köldskadorna som sakta kröp innanför kappan och in på skinnet, så träffade jag en brud som jag aldrig träffat innan, live alltså. Vi har haft mycket kontakt på nätet och hon är verkligen en förebild och bra peppare.
Hon sa de små orden som gjorde att hela min kväll förändrades, faktiskt hela mitt tänke.
Hon sa:
- Självklart, det är verkligen okej.
Orden etsades fast i min hjärna och jag fick en glädje i mig. Det är okej...
Vi gick in på Hovet, jag och mina kära vänner.
Där satt vi en stund och kollade in familjesamlingen. På nåt vis var det ju ändå hela vår familj där, eller, delar av den i alla fall.
Efter en stund började det.
Faktum är att jag gick dit, helt utan några som helst förväntningar. Jag var där och bara var.
Och vilken känsla!
Det var längesen jag upplevde Gud så himla starkt och så himla nära... Jag är en del av de kristna människor som anser att kristendomen inte är en känsla och jag står verkligen fast vid det. Man måste inte "känna" Gud för att veta att Han alltid är där.
Men igår var något alldeles speciellt.
Och precis vad jag behövde...
Tårarna sprutade, friden lades i mitt hjärta och Jesus stod bredvid mig.
All I can say is... My passion in life, is to know You, Jesus...