okej, nu börjar det bli riktigt läskigt...

Imorse slogs jag av en kommentar jag aldrig hört förut:

- Jamen, jag såg att du var online på facebook... bla bla bla...

Alltså!
Jag känner mig nästan stalkad, eller vad det nu heter på svenska...
Tänk att folk verkligen har koll på en. Och med detta menar jag INTE att du ska sluta läsa min otroligt trevliga blogg, som innehåller allt från världsproblem till inte så jättestora världsproblem.

Utan nej. Jag bara tänker... Var är vi på väg? Hur långt ska det gå? Hur länge kan man lämna ut sig själv såhär - som jag gör - på nätet, utan att bli riktigt stalkad?! (förresten, om någon kan ordet på svenska är det bara att höra av sig).

Idag har jag kommit på följande världsproblem:

- Det går inte längre att se Designtorget (detta kom Linda på för några dagar sen, men jag tänkte mer på detta idag, och ja, det är sant)

- Vi kan icke längre springa runt näck i vår lägenhet.

Och med detta problem krävs en förklaring:

De håller på att bygga upp ett fett köpcenter till det redan funna köpcentret här nere. Ja, bara det är väl ett världsproblem, om nåt!
Men, är det inte så också för dig, att när du ska in i duschen, och bara helt plötsligt kommer på att du glömt handduken, då du redan är ombytt (läs: avklädd) för dusch?! Jomen jag tänkte väl det. Det betyder att du antagligen måste springa igenom hela lägenheten; naken.

Och. När dessa härliga grabbar, utanför vårt fönster, nu för tiden arbetar näst intill dygnet runt (ungefär som crossarna nu för tiden), och byggnaden bara blir högre och högre... (fy vilken lång mening detta blir, måste ta en liten paus)... Blir resultatet att dessa avklädda, solbrända, biffiga, svettiga byggnadsarbetare har en riktigt stor chans att se mig springa naken.

Och jag känner inte längre att jag vill bjuda på den.
Så därför fick jag krypa mellan toaletten och sovrummet idag. Illa...

För att återgå till världsproblemen:

- Jag har alldeles för mycket saker som måste hem till Skåne redan på onsdag

- Jag vet inte vilket Vänner-avsnitt jag ska välja till testfesten imornkväll

Annars har dagen avnjutits en del på min cykel, i min träskor och med en gnutta irritation i luften. Jag anar den trebokstavliga sjukdomen som infinner sig i mitt liv ungefär varje månad, vid den här tiden. Kanske borde skicka ut ett massmejl med en varning till er anhöriga. Jag ska tänka på den.

Med detta otroligt givande inlägg ska jag tillsist bjuda på en bild. Men rekomenderar starkt att kolla in min bilddagbok... Där finns allt! (typ)

Fotot som togs efter totaldissen... I say no more.