Åh, vad jag hade önskat mig en ring. Jag skulle önska i så fall att Emanuel skulle ge den till mig. Och vi skulle sitta på en filt, på min absoluta favoritplats, i sanden på stranden. Där skulle vi sitta en ganska sen sommarkväll och kolla solnedgången.
Vi skulle sitta där helt tysta och bara kolla på vackerheten. Sedan skulle Emanuel plötsligt, helt från ingenstans, säga massa fina saker till mig.
Och efter de orden skulle han gå ner på knä. Eller, snarare gå upp på knä, eftersom vi redan satt ner. Och så skulle han säga de välkända orden:
Och efter de orden skulle han gå ner på knä. Eller, snarare gå upp på knä, eftersom vi redan satt ner. Och så skulle han säga de välkända orden:
- Filippa, vill du gifta dig med mig?
Och jag skulle bli så chockad att jag inte fick fram några ord. Bara en massa nervösa skrattsalvor som skulle eka i havsvattnet i några evighets sekunder. Sedan skulle jag svara ett självklart ja.
Och jag skulle bli så chockad att jag inte fick fram några ord. Bara en massa nervösa skrattsalvor som skulle eka i havsvattnet i några evighets sekunder. Sedan skulle jag svara ett självklart ja.
Och jag skulle vara i chocktillstånd med ett leende på mina läppar hela kvällen, kanske till och med hela natten, lång. Inget skulle få bort mitt glada, äkta leende.
Men vänta lite nu... Detta har ju redan hänt!! Tjooo
7 kommentarer:
Ååh! Vilka vackra ringar! Igen: GRATTIS!!!
Hejsan. Grattis! =) va roligt. Lät som en riktigt vacker och romantisk förlovning. kan ju inte bli bättre när det sker på en starnd! Kram
Nästan så jag va med....
GRATTIS! Vad jag ar glad for er tva. :)
Grattis!! Äntligen får man se ringarna också:) kraaam!
ååååååååååh gumman! STORT GRATTIS! Är verkligen så hääääääääääär glad för din/er skull! massa kramar från moi :)
Vad vackert filippa, började nästan gråta när jag läste! grattis!!! Hoppas du mår bra. Saknar dig! Kram
Skicka en kommentar