Linda Sirviö är på plats

Jag är ganska glad just nu. Klockan är snart halv åtta denna afton och jag är på väg till playan för andra gången idag. Jag ÄLSKAR att bo vid havet. Om det är nåt jag älskar... så är det havet. Det är så vackert, underbart, fint, härligt... Och så allt vad det innebär att bo nära det då! Aah, galet ju!
Där kan badas, tittas på, umgås med vänner bredvid, andas in den underbara saltdoften... Mmmm. Jag älskar det.
Linda Sirviö, min ex-roomie, hämtade upp mamma och mig vid elva imorse i deras husbil. Bilen som för övrigt har världens mesigaste tuta. Haha. Och Linda är en sån som tutar på allt och alla. Aah, faktiskt.
Vi drog till Cement. Där la vi oss nära cementplattan, i gräset, men ändå nära sanden, och med utsikten över det vackra Öresund.
Efter en liten stund kom min kära fotbollspolare och hennes "svärmor". De joinade oss faktiskt, trots att vi alla inte kände varandra så bra. SÅNT GILLAR JAG. Nya människor. Yes.
Linda och jag gick en promenad på Cement-plattan och ut till piren. Vi tog oss faktiskt ett dopp. Jag skulle kunna säga såhär... 300 000 grader i luften. 25 minus i vattnet. Och jag hoppas ni förstår skillnaden. Så asigt kallt!
Men vi doppade oss.
När vi var på väg in mötte vi våra vänner Johanna och Elsa. Som dessutom är mor och dotter. Jag följde med dem ut och Linda gick och solade. Där fick jag för mig att jag skulle hoppa i en gång till. Jag vet inte vad tanken kom ifrån, men jag gjorde det. Och jag bestämde mig för att stänga av hela hjärnsystemet och bara låtsas att det är skönt.
Och det var skönt! Vi badade jättelänge.
När vi kom upp hackade jag tänder och hade lite kramp i fötterna. Men det var det värt.
Linda och jag lämnade playan runt fyra och drog till världens goaste kebabställe. Men först såklart: inköp av varsin (vars två) pepsi max på Hemmakväll. En liten grej man bara gör. Om man heter Linda och Filippa.
Den avancerade kebabrullen (dela en rulle, med löken i ena sidan, mild sås och vitlökssås vid sidan av, tack) smakade mycket bra i den ganska tomma magen.
Sedan gick vi på Landskronas minigågata och studerade bikinis till Linday och jag själv köpte INTE ett par rosa shorts och INTE ett rosa linne.
Nu väntar som sagt playan en gång till denna dag och jag är lycklig. Jag ser nu inte ut som ett spöke, utan matchar mer min icke-inköpta rosa kläder istället. I alla fall i ansiktet.
Playan is the shit. Och rosa.