semestern med klanen Nielsen är officiellt över

Semestern med klanen Nielsen är nu officiellt över. Emanuel och jag har segat framför ett antal avsnitt Scrubs och avslutat kalaset med en tacos-middag. På hemvägen hade vi en väldigt intensiv diskussion hurvida det var dags eller ej att äta tacos igen. Då det enligt mig var mycket längesen och enligt mannen var det ju häromdan. Väl förståeligt för er är väl att ja, vi har umgåtts intensivt de senaste dygnen, därför denna onödigt intensiva diskussion.
Trots det blev det ju tacos i alla fall.
Vi har bott långt ute på landet de senaste dagarna, ända ute i Öööööörtomta. Det där bara måste sägas på östgötska. Vilket är ett språk vi övat väldigt mycket dessa dagar.
Vi intog Kolmården (ej Kålmorden) två dagar och Linköping inklusive min släkt en dag.

Här kommer gooobitarna.

Måndagkväll och barnen, E och jag testsover ca fem minuter husvagnen där barnen sedan ska sova. Jag låtsassnarkar och sprutar ut lite vätska ur min mun i Leos (snart 3 år) ansikte.
Jag viskar: Det regnar...
Leo. Skriker på skånska: REGNAR DET?

Okej... you had to be there...

Sista kvällen smyger E och jag in i husvagnen och gömmer oss under Daniels täcke. Leo och Charlotte ligger bredvid och vi alla (Oskar och Linus också) kommer överens om att skrämma livet ur Daniel. Alla är tysta. Leo berättar lite om sin röda Volvo.
Daniel kommer in och viskar till Charlotte:
- Hur många är ni här inne?
- Fyra. Som det ska.
Leo: Böööh!!
Och några sekunder senare:
- HEJ FILIPPA! HEJ EMANUEL!
Och vi var avslöjade av den lilla spillevinken.

Sköna stunder var självklart lejonen live at Kolmården, mysiga måltider med heeela familjen, de hoppandes delfinerna, Linneas (snart 2 år) självsäkra gång dit hon ville och så självklart gemenskapen med klanen Nielsen.

Tack för en god match. Så att säga.