fotboll är blod, svett och tårar

Jag har under mina år som proffsfotbollsspelare hållt till i division fem och fyra, och jag hoppas ni alla förstår ironin här nu.
Jag har sett tjejer blivit nedslängda av motsåndarna i frustration. Jag har blivit nedtacklad i ännu värre frustration. Jag har sett gula och även röda kort delas ut. Jag har sett tårar av smärta och tårar av glädje. Jag har sett turmål, snygga mål och skitmål.
Men jag tror aldrig jag sett vad jag fick se idag.
Jag har själv spelat i detta lag i flera år, innan jag flyttade till Stockholm, och är alltså nu tillbaka för att lira lite. I omklädningsrummet pratades det allvar, innan träning, och det gällde fredagens match. Det var den första matchen denna säsongen som A-laget förlorade.
Och vad jag aldrig tidigare sett var detta;
En av tjejerna, för mig helt ny, sitter med tårar i ögonen och lägger upp för oss alla hur otroligt kassa de varit i fredags. Vilket sunkigt spel det varit och hur hon verkligen önskade att det varit bättre. Hon kunde bara inte släppa det och jag kände verkligen hennes känslor i spelet.
Fotbollen är allt för henne. Precis allt.
Jag är glad att jag är tillbaka, men jag är också grymt glad över att vara pajasen i laget, den som kan skämta till det och inte behöver vara så seriös. Det känns riktigt gött faktiskt, att det finns saker som är så mycket viktigare. Fast det är ju grymt roligt med fotboll. Och kommer nog alltid att vara, helt enkelt.