kort och gott

I helgen har jag fått avnjuta två skrattanfall kring två helt skilda felsägningar kring lång respektive korthet. Okej, inte särskilt mycket kring långheten, det här är bara kort. Och gott.

Hemma hos Nielsens i Åstorp.

Jag skulle fläta Nompans hår. Nompan, som inte är särskilt känd för att vara lång, snarare extremt känd, och kanske lite mobbad, för sin korthet, fick en trevlig, men bestämd tillsägelse av mig:

- Men du måste verkligen sätta dig ner, du är så lång!

Skratten i köket avlöste varandra, såklart, alla känner ju Nompan, och i samma stund jag uttryckte de orden kom jag på vad jag faktiskt sagt.

Otroligt roligt!

På Lindas fest i lördagskväll, inne i minigympasalen

Lukas och jag lekte med kidsen och Lukas fick för sig att lyfta de korta, små barnen så att de lättare kunde nå och kasta i bollen i basketkorgen.

Han fick inte upp sin nya beundrare, Natte, ordentligt högt, och bad då sin syster om hjälp:

- Fille, du som är lång, kan du inte lyfta upp Natte lite högre?

Skrattet kom farande i luften, när min Lillebror, som sedan ganska länge faktiskt, varit längre än mig.

Kul ju!