en dimma är förbi

Det har gått för fort. Alldeles för fort. Och då har jag ändå inte själv upplevt att jag har haft det roligt hela tiden. Ni vet, "tiden går fort när man har roligt".
Men konstigt är det. Nu är lovet slut och tiden hemma i Skåne är förbi. Den har inte alls varit rolig.
Den har mer varit... jobbig, kämpig, ledsam... men det jag kommer att komma ihåg är ju hur underbar, nostalgisk, mysig, kärleksfull, meningsfull, fantastisk och otroligt lärorik den har varit.
Jag har fått vara med människor som jag älskar mest och människor jag aldrig umgåtts med förr, har jag haft jättekul med. Vilken resa.

Det känns bra att veta att jag är så otroligt kär i emanuel att jag snart inte vet var jag ska ta vägen (bra och bra, känslan är ju bra...). Jag hoppas att alla kan få en sån otroligt bra kille att dela livet med. Han är den bästa!

Nu sitter jag på tåget och är sådär halvt klarvaken (ja, klura på den du!). Det ska ändå bli lite kul att komma tillbaka till skolan och få beskriva alla lägen med en massa underliga ord... Det är det roligaste.

Snart dags att kliva av i regniga Stockholm. Inte för att vara sån, men det var faktiskt soligt i Skåne... Eller? Äh, jag minns inte. Nånstans vid Norrköping var det vackert i alla fall.

Hej och hå.