En enkel bön

Hej.
Jag chattade med en kompis för några veckor sen. Hon är inte kristen, men hon är inte emot det. Jag är kristen. När jag var yngre kallade jag mig superfrälst och överviktig. Vissa saker behöver helt enkelt bara nya ord och ibland kommer de från mig eller min sköna omgivning.
Eftersom jag tror på Jesus, för det gör jag, så brukar jag be. Ibland ber jag jättelånga böner och ibland läser jag i bibeln också. Men ibland ber jag korta böner, popcorn-böner (det ordet har jag inte kommit på). Det kan vara ungefär "Jesus, tack för att jag blev så snygg i håret idag" eller "Jesus, hjälp mig idag, jag är så trött". Eller så säger jag bara "Tack Jesus" när jag vet att detta var jag verkligen orolig eller nervös för.
Ibland händer det att jag bara ligger eller sitter någonstans och tänker lite på Gud. Vad fint Han har skapat världen; träden nu på hösten som glimrar i olika färger eller vilken underbar skapelse detta är.

Jag och min kompis chattade på och hon hade det lite jobbigt. Jag som mest skämtar om saker försökte komma på lite bra uppmuntringstips och varnade henne för vad som komma skulle. Jag skrev något i stil med "Du kan gå ut och skrika av dig i skogen eller äta massor av choklad och böla till nån bölfilm eller shoppa loss ordentligt eller gå på kick-box och få ut ilskan eller ja, du kan ju be". Då skrev hon "Jaa... be? Men jag vet inte hur man ber..."

För vissa kristna människor är det jättelätt att be. När hon skrev till mig att hon inte vet hur man ber... Då fick jag en tankeställare. Det är inte alltid så himla lätt att be och även om man har tusen saker man skulle vilja säga till Gud så kan det vara så sjukt svårt att få fram dem.

Idag satt och pilledillade på min andra dator och hittade "Min bön". Det är en färdigskriven bön som man själv får fylla i, som jag började med för exakt ett år sedan.
Idag började jag på nytt att skriva, såhär kan en bön från mig, till Jesus, se ut...

Min bön

4/11 -07
Gud, först vill jag säga att: jag är så glad att jag ser fram emot skolan imorn. Eller i alla fall inte känner allt för mycket oro…
Tack för: Emanuel framför allt. Utan honom vore det långt ifrån såhär bra. Min nya pyjamas och för den goda maten jag ätit.
Jag vill be för: den här veckan som kommer nu, att jag ska orka, hinna vila och fortsätta känna glädjen.
Just nu är jag arg för: att jag inte fattade tidigare… jag skulle gjort något drastiskt, om jag bara sett det själv…
Men jag är glad för: de nya, positiva sakerna i mitt liv. Tack, tack, tack!
Hjälp mig att: leva i nuet och inte göra så stor sak av grejer…
Till sist vill jag säga att: jag är så sjukt tacksam för att jag får lägga mitt liv i dina händer… att jag lever och att jag har så sköna människor runt mig i mitt liv som bryr sig och älskar mig. Det betyder mest… Tack.

Det sjuka är att det här funkar så bra för mig. Att få skriva ner vad jag tänker på och sedan läsa det igen, speciellt när jag vet att jag gör det för Jesus. Då känns det bra.

En enkel bön. Även om den inte alltid är så lätt...

MVH Filippa