precis nu.

Luskade ut tabletten ur sitt plastiga fodral. Kollar in den... Ska jag? Jag vet att när jag lagt den på tungan är det inte lång tid kvar tills jag somnar. Ska jag? Jag vill inte. Tänk om jag inte vaknar i tid imorgon. Oro, tårar och ångest.
Det underlättade de andra åtta gångerna när jag hade någon där... Bara någon som finns där. Bara någon annans röst och närvaro gör sån skillnad. Nu är det bara läskigt, jobbigt, svårt...
Men jag måste. Jag gör det.

Linda har rätt, med pepsi max till medicin gör det lite lättare.
Tack Linda, du lever steget före och visar hur jag ska göra. Tack...