några maskiner, tack.

Det finns stunder då jag önskar att jag hade en egen tidsmaskin, som gjorde att jag kunde åka några månader tillbaka. Fixa lite, dona lite. Se till att saker blivit annorlunda.
Sen finns det stunder då jag önskar att jag hade en egen krympningsmaskin. I så fall hade jag sett till att krympa ner Sverige ganska rejält, så att staden i söder bara var ett steg bort.
Jag skulle verkligen vilja ha en avsmalningsmaskin, så att jag, de kvällar/dagar/nätter/veckor/år känner mig riktigt fet, kunde skära bort lite och se smal ut igen.
Självklart vill jag ha en vilomaskin, en sån där man går in i och känner sig helt utvilad efteråt.
Andra stunder skulle jag kunna tänka mig en fit-for-fight-maskin. Det är ju en sån som ser till att man alltid är peppad och på g, no matter what, liksom. En sån ska jag ha...

Sen finns det stunder då jag får tvinga mig själv att inse att såhär är livet. Lev livet istället. Lev det här. Och lev det nu.
Har ändå hört att sånna där maskiner inte riktigt funkar... Men vem vet?