hej

Onsdag den 21 november 2007.

Webbjournalistik hela dagen. Skitkul. Men... Filippa Hagels hjärna är i andra tankar.
Ikväll skulle jag få se Zlatan, Ljungberg och Svensson. Jag har sett Svensson spela en gång innan, på riktigt alltså. Men inte de andra två storstjärnorna. Zlatan mötte vi en gång på stan i Malmö, innan han var sådär vrålkänd, då ropade min kompis:
- Heja HIF (Helsingborgs IF).
Då flinade han åt oss.
Jag drog mig hemåt från skolan en timme tidigare. Spänningen i kroppen, den fanns minsann där hela dagen.
Sista bussbytet, det kortaste hem, ringer jag min goa vän, Sandra.
- Var e du?
- Jag är på nån buss, ingen aning om vart.
- Aha okej.
Lite onödigt babbel.
- Men vänta, vilken buss är du på förresten?
- Vet inte riktigt, men jag sitter längst fram.
- Aha, vänd dig om, vi kanske är på samma buss.
Sandra vänder sig om. Å där ser jag henne.
Vilken glädje. Min älskade Sandy, barndomsvännen, funnen på bussen. Mitt i Stockholm.

Hemma åt vi tacos, föreberedde oss på det stora äventyret.
Linda, Sandra och jag. En trio vi sent ska glömma.

Vi hade redan bestämt oss för att ha varma kläder. Men inte alltid kan man ha en massa varma kläder och vara snygg, samtidigt (om man inte heter Paris Hilton). Jag beordrade oss i alla fall att vi skulle ha kappa och stövlar.
Skönt att jag har sånna underbara vänner som följer mina instruktioner.
På med långkallingar, två par strumpor, jeans, tre tröjor, kappa, stövlar, vantar, mössa, halsduk.
Det värsta var att vi var tvungna att springa allt vad vi kunde till s-banan. Vilket gjorde att svetten rann ett bra tag.
Efter lite övningssånger på t-banan, hoppelihopp genom t-centralens alla rullband, anlände vi säkert till Råsunda.

Vilken känsla. Vilken glädje.
När vi kom in, läktare på båda våra sidor, planen i mitten. Det var som att bli fylld av den Helige Ande. Okej, kanske inte så. Men typ. Det var en underbar känsla. Mäktig, på nåt vis.

Lycklig som fisken i vattnet över att jag äntligen fattade hur min kamera fungerar manuellt, tog jag många "pressfoton" som vi kallade dem (ljuset, kvallen and so on).

Isaksson var först ut på plan. Skönt att se honom och inte Shaban. Förstår inte vad allt uppståndelse kring Shaban kommer ifrån. Isaksson är klart bäst.
Sen kom de in. En efter en. Sköt på mål, kickade bollen. Zlatan, Kungen - klart skönast att se.

En otroligt rolig match att se på plats, det måste jag säga. Otroligt skön stämning, i alla fall bland oss fem som gick tillsammans, hehe. Lite smått irriterad blev jag allt på östgötarna som satt bakom och för det första pratade så fult att jag måste le, och för det andra gnällde på Svensson hela matchen. Eftersom jag är en människa som måste visa vad jag står för, ställde jag mig upp och applåderade när Svensson blev utsedd till matchens lirare.

EM nästa. Kanske vi åker dit... ;)