hej

Vi går inte längre. Vi vandrar inte, vi lunkar inte. Vi glider inte heller.
Vi spatserar. Vi har pondus.
Vi håller inte upp dörren för någon - det är för lång väntetid. Vi tar inte drag-dörren, vi tar skjut-dörren.

Det är sex minuter tills s-banan går. Minutvisaren ligger på 34, 36 går bussen. Då tjänar jag två minuter. Den tar jag.
Jag går inte. Jag lunkar inte, jag glider inte.
Jag småspringer.
Annies chefredaktör-ord sitter som gjutet sen i onsdags: Chop chop. Fort ska det gå.
Jag springer om mannen i backen. Jag tar upp nyckeln till dörren, mannen knappar in:
- Oh, vad bra, då slipper jag ta upp min, säger han med ett leende.
- Eh, aaah, hehe, bra.
Jag skyndar mig.
- Vilket ruskigt väder vi har va? Usch, säger han.
- Eh, ja, precis, fy.
Jag skyndar mig ännu mer.
Upp för varje trappa. Tio stycken, femte våningen. Fort, öppna dörren, snabba, skynda!!

Varför?

Jag har ingen aning. Jag börjar falla in i Stockholm-stressen...