och jag som bara ville svettas lite

I måndags var jag så extremt taggad. Jag gick och tänkte hela dagen på det. Och det är alltså aerobicsen som vi brukar gå på här i Hammarby Sjöstad.
Asså. Vi har världens bästa instruktör, hon heter Elin.
Taggad, taggad - supertaggad, vandrade Linda och jag till gymmet.
Men inte var det Elin denna afton - nej, det var hon-den-där-som-är-så-slö-och-tråkig och vi höll på att dra från stället när vi insåg detta faktum.
Sketan. Inget svett-pass direkt, lite kände jag kanske, men inte så det störde.
Igår skulle jag och tre klassisar dansa jazz på skolan. Det var ett pass kl 18.30-20.00 och vi var otroligt taggade. Men icke kom det någon, neeej.
Vi drog till Fridhemsplan och stack in på Friskis, de hade aerobics halv 8. Vi pröjsade och sprang in i lilla salen.
Och så mycket folk!!! Jag höll på att dö! Hur kan man njuta av ett träningspass i den folkmängden? Usch. Jag och Jossan, som egentligen mest skulle följa med på dansen, för vi var sysslolösa, höll oss längst bak och hängde inte med ett dugg. Vi blev inte ett dugg svettiga och instruktören var ingen bra alls. Hon körde bara på, kollade inte om man följde med liksom.
Vi åt i alla fall tacos hemma hos mig efter som tröst. Mycket bra tröst.
Idag bestämde jag mig för att tredje gången gillt få svettas lite, på Elins onsdagspass. Jag kommer dit - men inte Elin. Nån ny tjej som verkade rätt mesig först. Hon var ganska bra ändå, det måste jag erkänna, men det var inget heja-heja eller kom-igen-nu-kör-vi. Hon var ju knappt anfådd själv och jag var än en gång inte svettig.
Tacka vet jag fotboll i Gamla Stan. Då får man ju i alla fall svettas lite...