så intressant att jag nästan dööööör

Rejält omotiverat satte jag mig på bussen mot skolan idag. Ville verkligen inte.
Och som vanligt, de dagar man verkligen inte vill, pallar... Blir de bästa.
Så grymt intressant seminarie vi hade idag.
Ämnet var genus.
Ett ämne som alltid är lika hett, var man än rör sig i detta avlånga land. Sverige är ju ända ett av de länder som kommit längst med jämställdheten, och ändå är vi lika insörade som förr.
Det var många gånger under seminariet flera stycken kom på sig själva att säga något i stil med "det är ju så flickigt", "men det är ju mer för pojkar" osv.
Just de där kommentarna vi nu ska jobba bort.
Det kändes bra att få ett annat perspektiv på det här med genus, och idag var det mycket som handlade om idrottens värld.
Jag har själv blivit klassad som en pojkflicka i många år, då jag spelade den otroligt manliga sporten fotboll och klädde mig i pösiga kläder och vägrade smink. Vägrade och vägrade. Jag hade inget intresse för det.
Medan vissa fortföljer pikarna om att vara en pojkflicka, gjorde jag en helomvändning i tvåan på gymnasiet och lät mig bli förälskad i färgen rosa och hade nästan alltid kjol. Fotbollen var fortfarande mitt största intresse och kanske var det just därför den feminina sidan kröp fram mer och mer. Jag ville inte vara en pojkflicka längre.
Det läskiga är, att även om vi alla är så grymt medvetna att flickor och pojkar ska behandlas lika och det är dags att stryka manligt och kvinnligt, sitter saker ändå hårt fast i ryggmärgen.
Det är enkelt att fråga den lilla flickan som trillat, hur det gick, med gullegull i rösten. Medan vi lika lätt kan beordra den lilla pojken att resa sig upp igen. Flickor är lite mesiga och pojkar är tuffa.
Vem är det då som ska se till att barnen och även vi, börjar tänka och agera annorlunda då? Jag har ingen aning. Men som blivande lärare har jag ju en förmån i alla fall. Behandla alla lika, liksom.
Efter det här seminariet har tankar verkligen väckts till liv, saker jag aldrig ens funderat över innan. Varför jag var en tuff liten tjej och båda mina bröder alltid klassats som aningen känsliga. What´s that about?
Saker vi säger påverkar, även om det inte är vår mening. Att alltid höra vilken pojkflicka man är, kan påverka till att antingen godkänna det eller göra revolt mot det. Eller att höra sexistiska skämt om och om igen. Det påverkar liksom. Vare sig vi vill eller inte...

Think. Before you speak.