Stickin-out-always

Pratade med min kära mor innan. Jag blir lite väl mammig när jag inte mår bra i kroppen. Hon sa så vist till mig:
- Pappa är också sjuk. Det är en sak att föda barn, ska du veta. Men när en man är sjuk... Oj oj oj. Då gäller att ta hand om honom!

Tur att jag inte är man då, för i så fall hade jag inte klarat av allt jag gjort de senaste dagarna. Jag ska berätta för eder, utan att be om någon medkänsla eller tycka-synd-om-filippa-grejs, att jag inte mår så bra i halsen. Och huvet. Och jag har börjat hosta nu också. Och det smakar blod i munnen. Men det är i alla fall inte för att det är dammigt här. Nej oh nej! Min älskade roomie hade städat redigt fint idag, jag är så tacksam! (tack Linda, du är den bästa roomien jag nånsin haft!! ;))

I alla fall.
Det känns roligt att kunna säga, Hej jag heter Filippa och jag går på Högskola. Igår var vi ute hela dagen i skogen och lekte bland annat Capture the Flag (jag är SÅ grym på den leken!). Det var alltså det vi gjorde igår. Och jag ska berätta en sak, att jag frös INTE. Halleluja.
Jag är en person som inte har den goda erfarenheten av "Naturupplevelser" (Vänta ni bara, snart kommer jag börja rabbla habitus, dualism och egenvärde här...). Men de andra i min grupp bara äääälskar naturen. Vår grupp heter för övrigt Dans (som jag btw har döpt om till Valsakademin. Alla i min grupp gillar inte mina idéer alltid, men det går ändå) och vi är fyra stycken. Vid ett träd stod vi igår och diskuterade naturupplevelser och vad man som lärare kan göra för att de ska bli bra för eleven. Filippa stickin´-out-always Hagel kunde då meddela att hon avskyr att vara ute i skogen. Jag suger på att tända en brasa och jag hatar att frysa. De andra blev helt paffa men insåg plötsligt vilken tillgång jag var till gruppen, äntligen kunde vi diskutera fram nåt vettigt, eftersom jag var helt anti.
Förra utedagen stack jag ut med:
- Jo, vi i vår grupp kom fram till att vi alla förstår på olika sätt. Som till ex. Filippa, hon fattade inte alls när vi andra menade en sak och bla bla bla...
Tur att jag inte har något emot att bjuda på mig själv i denna sköna klass. Det jag gillar med min klass är att de skrattar verkligen åt mina urkassa skämt. Ni vet, sånna som är supergamla redan. Aja. Kul, kul, kul...
Imorn ska jag till Danshögskolan och ev. blir det imorgon som vi ska dansa flamenco. Jag + dans = njaaaa... inte så tajta. Men det kan säkert gå. Hoppas på lite bättre mående bara.
Gûten Nicht. Och jag tackar inte nej till en hälsning i kommentar-lådan...