en av världens bästaste födelsedagar

Den 13 mars, 1986, Linköping. Det var där jag föddes. Och denna morgon kan jag äntligen se mig själv som 20+are och för att vara mer specifik: 22 år. YES!
Igår var en spännande dag. Min käraste ägodel (ja, faktiskt), försvann när klantarslet-jag glömde den på bussen. En mycket tramatisk stund, där tårar blandades med ilska, bön och tillslut, en liten frid i mitt hjärta. (därför finns inga bilder ännu...)
Däremot vaknade jag glatt till mammas "lilla lippan"-sång och lillbror som jag inte visste om det var pappa eller han. Rösten har mörknats ner en aning.
Min käraste roomie, hade fixat en redig frukost till mig; med nybakade scones, oboy, kladdkaka, pepsi max och ett litet ljus. Fantastiskt fint! Jag vet inte om någon födelsedagsfrukost slår denna!
Jag fick lite paket som var medskickade från Skåne, Chicago och ett från Linda herself. Däribland fanns helt otippat en bikini (!!), Starbucks-mugg med tillbehör och ett rosa nagellack. Det där rosa nagellacket jag tjatat om i en evighet nu. Galet, men sant!
Vid elva-tiden for vi in till city, med Jossan och vän, för att shoppa lite. Jag hittade ett par sköna jeans och Jossan och Linda köpte röda Converse som jag är smått avis på. Riktigt fina!!
På vägen hem kom Linda på att hon fått i uppdrag av en viss person att köpa en tårta till mig. Så hon åkte vidare till kakhuset, medan Yos och jag vandrade upp till lägenheten. Jag hade beställt pannkakor till lunch. Galet nog, så stod Yos och stekte dem, Linda dukade och jag låg i soffan och slappade (typ). Det var verkligen en otroligt skön födelsedagslunch vi hade, med efterlängtade chokladcroissanter och pannkakor med mjölk. Mmmmm.
Efter det chillade vi en stund för att sedan göra oss iordning med nyinköpta allt-vad-det-var och bege oss mot Friday´s, för att fira födelsedagen ytterligare.
Det var på den turen min kamera försvann. Och det var inte nån skön stund. Jag hade precis yttrat till mina vänner om vilken fantastisk födelsedag jag haft, om så kanske den bästa. Och så försvann den. Lyckat.
Men vi mötte upp grabbarna Crossnet (och Beckis, hehe) och Lasse satt i telefonkö till SL för att få info om hur vi skulle göra för att få tillbaka den. TACK LASSE!!!!!! You saved the night!
Sen kom de med ballonger och frågade vem som var födelsedagsbarnet. Då sa jag att vi är två här, så ni kan sätta den på Albins stol. Och det gjorde de.
Efter mycket god, Amerikansk mat och ett hett surpriceande från Sandra (min kära barndomsvän från Linköping, som oftare än sällan dyker upp på mina födelsedagar!) kom Friday´spersonalen in och sjöng "Ja må dom leva" med heliumröst. Grymt roligt! Sen fick Albinho och jag varsin fin glassdesert, som såklart delasdes mellan oss alla ;) Vi är så givmilda.
Kvällen avslutades med het debatt hemma hos oss och kladdkaka och pepsi max. Fantastiskt trevlig kväll!
Och tack alla ni som förgyllde min dag. Den var helt klart en av de absolut bästa!

Ps. Nu är det pluggdags... tjoo...