jag är en revolutionär

Jag har ett nytt ord. Och det är revolution. Jag tror nämligen hela tiden att jag gör just, revolutioner. Mot, med, för... Typ. Ibland tror jag däremot att vad jag egentligen menar är revolt. Lite skillnad. Fast ändå. Inte?

Jag är revoultionerande för en del av mina klassisar, då jag självmant valt att inte sova tillsammans med min pojkvän. Enligt vissa finns inte det i deras värld. Att inte sova tillsammans med sin pojk/flickvän alltså.

Jag påstod då att "visst är jag revolutionerande?".

De svarade "Eh, eller inte. Du vet att du går flera år BAKÅT i tiden va?"
Ja, fast i vår tid är det ganska revoultionerande att inte behöva sova tillsammans. Om vi inte äro gifta än. Och det är vi inte. Alltså... Vi.

Ja i alla fall. Mer revoultionerande är ju att jag inte dricker alkohol då. Det fanns tydligen inte heller i deras värld och "Filippa, du som är så... crazy, menar du att du aldrig dricker?". Ja, ungefär så. Jag har inte så mycket glädje av det, eftersom jag ändå alltid föredrar pepsi max. Och dessutom är minst lika konstig utan alkohol, som vissa blir med. Det är sant.

Nu till min senaste revolt. Den är bara mot mig själv, vilket är ganska störigt. För det är bara jag som lider av att jag gör såhär. Jag har nämligen svarta naglar nu. Och detta bara för att jag aldrig hittar det perfekta rosa. Jag blir så trött. Och mest på mig själv.

När är det dags för fröken hagel att växa upp och sluta göra revolt? Speciellt mot sig själv?
Aja.

Imorn växer jag lite i alla fall. Till åldern alltså.