from stage dive to the perfect guy/girl to having no idea if sweden won yesterday (or not)

Igår skulle vi spela fotboll i Kista. Och det var första gången som vi skulle spelat (sen i februari) som jag inte brydde mig om att kolla vädret på morgonen. Det måste ha med att göra att förra gången vi spelade, alltså förra lördagen, var det pisseväder och ändå den roligaste av dem roligaste gångerna jag spelat. Det var så kuuul!
Det blev dock ingen fotboll igår. Kista-kollektivet låg i sjukdom men bjöd ändå in oss till shlagerfest på kvällen. Alltså, de var inte dödssjuka... ju.
Jag som redan var färdig och på g att lira bollen, tog mig själv till Hellasgården och plockade 8 km-spåret. Det kändes asbra. Speciellt att klara det helt själv. Jag och Linda har sprungit den tre gånger nu och klarat det galaaant. Men jag avskyr egentligen att springa. Fast nu ser jag fram emot nästa spring-time.
Vi sex-snåret drog jag och min roomie oss mot Kista och välkomnades stort i hallen, i säkert en kvart (ok, kanske att det inte bara var vi som välkomnades så stort...).
Vi åt sushi innan (jag var bara TVUNGEN att berätta det för omvärlden). Det var gott.
I Kista träffade jag två chicas (plus en hund som hette chica, faktiskt) som jag träffat innan, som jag inte sett på hundra år och det var riiiiktigt kul asså! En barndomsvän som egentligen är mina föräldrars närmare vänners dotter. Aa, invecklat. Men där var hon! Inte sett henne på 10 år kanske...
Efter att jag raggat på alla min See-you-later-picknick-Filippa-gäster till nästa söndag, och fått dem att inse att vi ska på fotboll istället (ok, det var inte alls svårt faktiskt). Så kom jag och Idde på att jag skulle ha massa foton av honom innan jag flyttar. Vid halv nio gick vi in på hans rum (ni tror att det blir dirty här, men både han och jag är ju upptagna) och pratade foton, livet och eget företag i en timme ungefär, tills Wille och Daniel in och joinade. Sen kom det folk hela tiden och det var så himla najs!
Klockan tolv lämnade vi rummet och det vill säga att vi alla missat hela shlager-finalen. Så även just nu har jag ingen aning om var Sverige kom.
Men gött hade vi. Jag låg på golvet stora delar eftersom jag hade så ont i magen. Sandra och Idde försökte hitta den perfekta killen till Sandra på facebook (facebook is the shiiiit) (skoja bara). Och jag försökte hitta den perfekta åt Wilnerzon. Okeeej, jag letade kanske inte, utan konstaterade mest att Idde inte är the one. Innan vi skulle dra var det gjutnaste gänget inne i Iddes rumt och jag kände bara att, nu är det dags för min efterlängtade stage dive.
Du kanske tänker nu att, vadå, har du velat det länge eller? Ja, faktiskt. En hel vecka. Jag försökte på Sommarkrysset förra veckan, jag stod på en soptunna och folket hade faktiskt precis samlat upp sig för att fånga mig, då det kom en vakt och sa till mig att jag inte fick stå där. Besvikelse, ja. Men igår fick jag revansh!
Jag hoppade från Iddes jättehöga säng (not) och rakt på dem. Härligt!
Jag är dock en aning besviken på er alla som vägrade göra bunke på Albin. Jag fattar inte varför man INTE skulle vilja mosa honom, när man får chansen? Linda och jag ställde i alla fall upp.
Det kommer väl fler gånger...
Denna dag väntar kyrkan gånger två (man blir himla kristen här uppe) och lite brännboll med klassen. Eller var det picknick? Ah, jag vet inte.
Jag har i alla fall gjort illa min fot igår när jag sprang, vilket är asdåligt. Men jag låtsas som ingenting, förutom när jag haltar lite, och lever vidare. Jag vill så gärna ha mina nya skor...