det roligaste i livet är gratis

Jag har hört, att när man vågar fisa högt i ett förhållande är kärleken slut. Själv kan jag bara tänka mig att det är tvärtom.
Emanuel, alltså min kära fästman, har tjatat i elva månader om att jag ska fisa. Jag har såklart gjort det, jag tror inte någon människa överlever utan att fisa. Man måste ju spricka på nåt sätt då...
I alla fall. Fisa högt är en viktig del för mannen... Bara det att jag vet, att ifall jag skulle göra det, skulle han skratta så mycket att han inte skulle kunna stå på benen på flera timmar. JAG vet.
Men i veckan satt jag och Emanuel i en bil, helt ensamma. Det öppnade många dörrar för en fördjupning i vårt förhållande och det hela ledde till att jag la en halvhög fis.
Det blev en del fniss, dock inte så mycket, eftersom Emanuel precis ringde sin bror, vilket gjorde att han inte kunde skratta ut ordentligt.
Jag själv gick och fnissade ganska långt efter och kände mig ändå ganska nöjd.
Samma sak hände igår. Jag gjorde det, men... Det var inga skrattsalvor där inte.
Utan det var mer såhär:
*fisljud*
E: Meh... sån tyst...

Det är verkligen svårt att tillfredställa denna man.