ett vill-inte-sova-inlägg kommer här

Meh. Sånt aggressivt, tråkigt och negativt inlägg mitt senaste var. Sånt där kan man inte hålla på med. Emanuel tog till och med åt sig, han hade nämligen sagt exakt det där jag blev så irriterad på. Men icke, icke skulle väl HAN irritera mig!? Ooh nej. Inte han. Och inte nån av mina andra pojkvänner (enligt Emanuel) heller eller min flickvän (enligt Emanuel). Ibland undrar man ju om han egentligen vill ha mig...?

Anyways. Jag ligger i min säng nu. Den är väldigt skön faktiskt. Kommer sakna den om... eh, ja, ett tag. Men det dumma är att jag inte vill sova. Jag är SÅ trött och jag har huvudvärk som förföljt mig hela dagen och jag bara vet, jag veeeet, vad som väntar mig om jag somnar. Jo. En äckligt tidig väckning (ok, inte såå hemsk, men jag är så trött) och en äckligt lång dag i skolan med äckligt (?) mycket människor. Och som sagt. Jag är så trött. Jag pallar inte riktigt med hela smeten i det tillstånd jag befinner mig. Men jag lovar, snart ska jag stänga mina ögon och slumra lite.

Innan hade jag en trevlig varelse som alltid mötte mig med, tror jag, en glimt i ögat, vid min ingång till mitt lilla hem. Jag kallade henne, som jag tror det var, för Greta Garbo. Det var en väldigt, väldigt, VÄLDIGT stor spindel, jag har aldrig sett sån stor innan faktiskt. Hon var samma sort som denna:

Fast mycket, mycket större. Läskigt asså.
Jaja. En dag var hon bara borta. Och jag kände sån sorg i mitt hjärta, för nu var det ingen i min egen size, typ, som välkomnade mig när jag kom hem.
Men igår! Då hittade jag henne igen. Det är nämligen så, att mina rullgardiner är vita och utanför lyser en väldigt stark gatlampa. Så saker som är nära fönstret, syns igenom de vita rullgardinerna. Och tro det eller ej, men jag såg en megafet spindel genom dem igår, när det var läggdags. Imorse tog jag mig en snabbtitt, och var det inte Greta Garbo om nån?

Jag är liksom lycklig igen.
Godnatt.