den fåfänga Linda i Stockholm

Lindas telefon hade åkt i marken och fått en repa. Hon bad mig ta med alla mina röda nagellack som var i min ägo, så det gjorde jag.

Sen satt hon där och målade på sin telefon. Den lilla, lilla repan.

Fast den är ju borta nu. Det var ju skönt.

Linda ligger i sängen och jag ligger på golvet. Det betyder inte att hon inte erbjudit mig, för det har nog, kanske trehundra gånger nu. Hon är väldigt gästvänlig, alltså, det vet jag ju, jag har ju bott med henne i tio månader!
Men just nu känner jag inte igen henne. Hon behandlar mig som Kungen och ser till att jag mår bra.

LINDA! Det är ju JAG!

Lindas senaste inlägg i vår tysta samvaro:

- Åh. Det är så många stunder jag önskat att du bara varit här.

- Och nu är jag hääär!

- Ja. Den enda gången du kan hålla dig borta är väl på min bröllopsnatt. Då vill jag nog inte att du ska vara med.

Skönt att höra ändå.